Om man förlorat någon, så glömmer man inte bort det. Det sitter kvar. Man glömmer det inte efter 5 år. Tro mig, man glömmer aldrig. Man tror att det ska hända saker med ens familj, är alltid rädd för det. det är inget man bara släpper. Jag skulle inte klarat det här om det inte vore för mina föreldrar. jag tänker också lite på.. att jag blir ensamn när mamma och pappa går bort. Att jag inte har mitt syskon där. Mitt syskon som skulle få barn som blev kusiner med mina barn. Det händer inte nu. För allt har skitit sig. Allt är förstört. Allt som skulle bli min framtid, kan jag inte se nu. Jag kan inte se min framtid.. med barn och man.. och ett hus. Jag ser inget. Det är så förjävligt. jag kommer gå med en saknad och en sorg hela mitt liv. Det är inte så jag ville att mitt liv skulle vara. Jag kommer vara så rädd att det ska hända något.. för mina barn, när jag får dem. man glömmer inte bort en som man har älskat. Douglas är inte långt borta. Han är nära, hos oss. ''there you go'' som du alltid sa Douglas. Med en rolig röst, och ett snyggt leende. Kommer aldrig glömma dina kramar. Hela du. Du var en ängel.

När man tänker att det är en på miljonen.. så är det sjukt att det blev du. Serisöt.. vad var meningen att du försvann?

Saknad är ett ord som håller förevigt. Som aldrig släpper taget.